februari 2018

Gunnar Ekman och strävan efter det autentiska

Inbrottet var pågående, strax utanför Stockholms innerstad och de var närmsta patrullbil. Han kände sig stark, på gränsen till oövervinnlig. När han slet upp lägenhetsdörren satt inbrottstjuven nedsjunken på en stol i hallen, klart påverkad. Han hade väntat på dom och pistolmynningen var riktad rakt mot Gunnar.

Gunnar Ekman är en känd föreläsare, Programansvarig konsult för Mgruppens Executive Master of Leadership and Management och författare till nyutgivna boken om energiledarskap. Han startade sin karriär inom polisen då att han var nyfiken på människor, samhället och på ledarskap. När han vid tjugofyra års ålder stod i den dörröppningen med en pistol riktad mot huvudet, upplevde han det som att tiden stannat. Några minuter tidigare hade han känt sig som världens starkaste man med sina 110 kg muskler. Rädslan fick honom att inse att det alltid kommer finnas någon som är bättre, starkare. Idag kan han se hur händelsen fick honom att komma ner på jorden.

Den fick honom även att utforska polisens organisation och ledarskap ytterligare. Allt han lärt sig från civilingenjörsutbildningen rimmade så illa med polisens organisation att han började forska på ämnet. Några år senare skrev han sin avhandling på Handelshögskolan.

Att lämna polisen bakom sig var rätt beslut och avhandlingen gav honom mycket uppmärksamhet. Han började ge ut böcker och höll föreläsningar runt om i landet. Han red på vågen fram till 2010 då han märkte att han gjort det för länge. Det hade slutat bli roligt.

- Jag slutade träna, träffa folk och blev tjock. Det enda jag ville var att kolla på tv. Reflekterande inte över om jag var nöjd med där jag var. Glömde bort att livet handlar om att utmana sig själv och våga ta risker.

Det var när hans närmsta vän en dag fick nog och utbrast: ”Gunnar jag orkar inte höra ditt jävla gnäll mer”, som insikten kom och han började göra nånting annorlunda. Han tackade nej till uppdrag och föreläsningar som påminde om det gamla. Började om med träningen och avsatte tid för att tanka på med kurser och litteratur.

- Som egen företagare var det otroligt läskigt att tacka nej till uppdrag och istället läsa en bok. Komfortzonen håller de flesta tillbaka. Mer risker skapar energi till att våga, berättar Gunnar. 


Balansen
I början av karriären handlade det om att planera och förbereda in i minsta detalj. Nu ser han sig själv som verktyget, är inte stressad över detaljer och vill göra akademin mer praktisk. Han använder sina egna erfarenheter och är ärligare mot sina deltagare än när han var yngre.

- Om jag anlitat en dålig föreläsare för tio år sedan hade min första tanke varit att balansera upp det. Idag bortförklarar jag aldrig en dålig föreläsare utan säger rakt upp och ner ”du har rätt, det var dåligt och jag borde aldrig bokat hen”.

Till skillnad från vad man kan tro så gillar han inte att stå på scen. Det är inte föreläsningarna som gör att Gunnar utbildar i ledarskap, det är människorna.

- Jag älskar inte att föreläsa, jag älskar att jobba med folk. Det jävliga med det här jobbet är att man blir lite lurad på relationer. Ett program som går bra, ger så mycket kärlek. Men när programmet är slut så är det inte mig de kommer ihåg, det är varandra och relationerna de knutit.

Det tog honom femton år innan han förstod varför han efter programmens slut kände sig låg och tom. Att han efter varje uppdrag tappar relationerna; det påminner honom om en intensiv och overklig romans.    

- I jobbet ingår det att släppa taget. Nu ser jag det. Föreläsningar är som ett två timmar långt trolleritrick medan man på programmen ses över längre tid och hinner bli tighta.  För att komma vidare har jag dagar där jag får landa och komma tillbaka till den verkliga världen.


Erfarenheten
När man jobbar med grupper måste man veta vad gruppens behov är för att ta det framåt. Under uppväxten lärde han sig läsa människor. Hans mamma brottades med psykiska problem och varenda muskelryckning och rynka i hennes ansikte skvallrade om hennes sinnesstämning. Så han lärde sig hjälpa henne, genom att läsa av henne.  

- Vissa människor går in i ett rum och känner absolut ingenting. Andra känner av energin och stämningen som är i rummet eller till och med vem som är tillsammans med vem. Jag är den sistnämnda. Har stor nytta av det i mitt jobb, både under program och när jag idag föreläser om energiledarskap.

De han möter i sitt jobb är också de som tvingar honom att utvecklas. En av de människorna heter Shaun Gaffney, som arbetade processinriktat med det egna ansvaret. Efter föreläsningen Hur kan jag påverka min egen situation var deltagarna upprörda och rörande överens  - det var den absolut sämsta föreläsning de någonsin varit på.  

När Gunnar träffade dom igen, månader senare, hade deras åsikt förändrats. Sean hade gett deltagarna en tankeställare och de hyllade hans föreläsning. 

- Det jag lärde mig var att folk måste få lära och smälta den nya kunskapen i sin takt. Kanske är det de som utmanar, som verkligen lär dig nånting och gör skillnad.

Att vara föreläsare och programansvarig innebär att han behöver ta ledarskapet i salen och för gruppen. Det är en del i att leda människor i deras utveckling.

- Som polis så kunde man hamna i ett krogslagsmål eller i ett bråkigt hem, och där ingår även direktörer och andra högt uppsatta människor. Precis som dom jag arbetar med idag. Har landat i insikten att vi alla är människor. Om man pluggat på handels, fått ett fint jobb och bara träffar människor som tjänar multum blir det hela din värld. Jag ser det som en fördel att ha en bredare bild av samhället. Det har gett mig en ödmjukhet inför människorna jag möter.